|
MENY
J.R. Bjørkvold
-Innledning
-Biografi
-Bøker
-Oversettelser
-Fjernsyn
-Radio
-På scenen
Om forlaget
Bøker
Bestilling
Kontakt oss
Nyhetsglimt
Blogg
Revolt & rabalder
Pressefoto |
 |
Jon-Roar Bjørkvold - På scenen
|
| |
|
| |
På scenen
Vårt Land, 2.10.1991
Er du spillbar? Det musiske menneske går sin seiersgang
Jon-Roar Bjørkvold rister på sin lange, lyse lugg, gestiukulerer
så heftig så T-skjorta blir våt som på en rockesanger
i aksjon og myser utfordrende ut over hundre førskolelærerer. De
er på kurs. Men det ser mer ut som de er på teater. Forestillingen
er gripende og god. "One-man-showet" der framme lokker fram både
latter og tårer. Og så er han egentlig professor. Og det han bedriver
i formiddag er "forskningsformidling".
Det er ikke første gang han går gjennom likegyldighetsmuren. Siden
boka med forskningsresultatene "Det musiske menneske" ble utgitt i
1989 — av hans eget kjøkkenbenk-forlag "Freidig", har
den tent folk i de forskjelligste steder av landet til å klinge med i
Bjørkvolds orkester av spillbare mennesker. Boka er kommet på svensk,
den er underveis på dansk og som rosinen i pølsa: den er antatt
på prestisjetunge Harper Collins i USA, som første norske fagbok
noensinne!
(Marianne Lystrup)
Oslo Kontakten, september 1991
Finn deg selv — Bruk deg selv
"Det er veldig vanskelig å ta notater fra dette!" hørte
jeg en hviske til sin sidemann, sikkert pålagt å referere ved tilbakekomst
på skolen. Ja, å forsøke å referere fra et møte
med Jon-Roar Bjørkvold er like vanskelig som med ord å skulle forklare
en vakker konsert for andre. Du må oppleve det selv. Og jeg blir trist
når jeg ser hvor få Oslo-lærere har til nettopp det, å
få være en dag sammen med dette musiske menneske som fyller deg
opp og utløser gode krefter i deg. 450 lærere og førskolelærere
fra hele Norge var der... Lærerne i Oslo har snart gitt opp selv drømmen
om å få et tilsvarende tilbud fra sin arbeidsgiver.
... En dag med Jon-Roar Bjkørkvold burde være obligatorisk for
alle som har med barn å gjøre, alle i skolen, alle lærerstudenter
— og for politikere.
(Hilde Justdal)
FOTNOTEN, 1992 ukjent måned/nummer
TA KONTAKT med ditt musiska inre
Det är det Jon-Roar Bjørkvold vill att åhörarna ska uppleva
under en tre timmars föreläsning i Malmö, och det tar honom inte
många sekunder att få publikens totale uppmärksamhet. Så
är han inte heller någon vanlig föreläsare. Den här
föreläsaren berättar med hela kroppen. Han varken sitter ner
eller står upp. Han är på språng ... utan att det någon
gång verkar patetisk eller sökt. Han brinner. Och det är oss
själva vi ser där framme.
(Eva-Pia Worland)
Kristen Folkehøgskole, nr. 3, 1992
Møte med Jon-Roar Bjørkvold
Vi sitter hundre mennesker i Terminus Hall og venter spent på at Jon-Roar
Bjørkvold skal starte sitt foredrag. Han stiller med en frodig bart i
Albert Schweitzer-størrelse og et rastløst, men godmodig blikk.
Men det må da være andre ting som har gjort denne mannen til en
slags 90-åras kulturfigur innen pedagogisk ideologi og samfunnstenkning?
Vi vokter hvert skritt og hver bevegelse han tar for om mulig å avlure
ham hemmeligheten.
Han åpner med å løpe frem og tilbake mellom podium og gulvnivå
for å finne posisjonen, hele tiden mens han prater kontakskapende med
forsamlingen.
I forsamlingen sitter vi måpende og frydefulle og følger alle innskuddene,
parentesene og tankefluktene som kommer, ikke som perler på en snor, men
mer som lottokuler under trekning. Det er liksom en hærskare å velge
mellom der i kørja, og etter en viss trengsel i køen er det adskillige
som finner veien til forsamlingen.
... og Jon-Roar øser av sine opplevelser med rund hånd, han har
nesten en nord-norsk fantasi og fortellerevne... Og der er vi — fanget
på nytt — av en god forteller. Var det ikke snakk om det levande
ordet? Der kommer det en fra et universitetsmiljø på Blindern og
gir oss tro på det levande ordet, på formidlingens kunst.
(usignert)
Förskolan, 5-92
Det måste få finnas blå hästar
... En föreläsning med Jon-Roar Bjørkvold är som ett skådespel
fyllt av musik, sång och dans. Han berättar, framställer, åskådliggör
— och väcker känslor.
... När det stämmer för oss människor — när känsla,
tanke, rörelse och ljud är i harmoni — då skapar vi, då
kommuniserar vi.
... inte undra på att en norsk recensent skrev: "Bjørkvold
har funnit kulturens innersta struktur, stammen och grenarna på kunnskapens
träd — där vi i vårt alfabetiserade högmod bara ser
delar av bladverket.
(Lennart Nilsson)
Denne presentasjonen i tidskiftet Förskolan, Sveriges ledende i sitt slag,
frister til en ekstra kommentar. Det viste seg at journalisten, Lennart Nilsson,
anonymt hadde fulgt meg i flere faser på forelesninger i Sverige for å
samle stoff og inntrykk. Og da han endelig leverte en omfattende artikkel på
over 6 seks sider til redaktøren, ble denne så begeistret at tidskriftet
påkostet en billedkunstner til å male bokas åpningshistorie,
der sang fra ei jente i åpen båt i storm redder liv.
Et par år senere fikk jeg dette bilde i gave av Lennart. Nå henger
det i inngangen i huset mitt, den blå hesten skimtes gjennom uvær
og sang. "Min livs artikkel", sa Lennart da jeg møtte ham,
han ble senere redaktør av nettopp Förskolan.
MODUS, nr. 5, kai, 1992
Bølgebrus og vingesus. Et musisk kursus i Ringkjøbing amt
Ringkjøbing Amts Musikskolelederforening havde i dagene 6.-7. marts inbudt
musikskolelærere, folkeskolelærere og andre med tilknytning til
musikundervisning til et seminar på hotel Danland i Søndervig,
Jon-Roar Bjørkvold og Orla Vinther skulle sammen med de 180 deltagerne
give Ringkøbing amts kulturliv en saltvandsindsprøjtning.
... Det blev et par forrygende dage, hvor man fik vendt op og ned på mange
indgroede vaner og ens forestilling om, hvordan man underviser i musik. Det
drejede sig ikke som så mange andre kurser om konkrete verktøjer
i musikundervisningen, men tankerne ble sat i sving.
Vi rider for meget på de brune heste og bruger de blå heste for
lidt, som Jon-Roar udtrykker det.
... Jeg er ikke i tvivl om at vi efter denne weekend bliver bedre undervisere,
mer musiske og mere musiske mennesker.
(Kaj Milter Jensen)
OS og FUSAPOSTEN, 7.4.1993
Bæ, Bæ. lille lam
... Tverrfagleg og tverretatleg var dei samla, dei 127 kursdeltakarane, frå
fotfolket til byråkratane og politkarane, frå fagfolket til rådmann
og ordførar. I ein fantastisk dag, planlagd med bakgrunn i styrkingsmidler
til barnevern ("Sandemannsmidlar").
Varaordførar, no fungerande ordførar, Geirmund Dyrdal, øsnkte
velkomen.
... Derpå overtok Jon-Roar Bjørkvold scenen, og det mest forunderlege
og særeigne foredrag tok til... Ja, ressurssenteret var rette ordet på
Jon-Roar. Han stod ytterst på scenekanten i Fjellheim, gjekk att og fram
ytterst på scenekanten, og kasta ut sine historiar til alt folket —
om livet, om det vi har felles.. Han var liv, som gav liv.. Latter gjalla mellom
veggene, fridomen var på veg inn til oss. Dette var ikkje farleg. Vi vart
frigjorde gjennom songar vi kunne, gjennom minna, gleda, vemodet, alt som lå
lagra og ubrukt inne i oss. Og slik ville han ha det, Jon-Roar... Jazzen er
fin, la han til, den er inkluderande, ein spør ikkje om rett og gale
der, jazz er rytmen som skal sitje. Trykket.
(Else Karin Bukkøy)
NomuNytt, mai 1995
Musisk møte på Oslo Plaza
Hvem kan få en konferansesal full av alvorlige mennesker til å synge
en russisk sang de aldri har hørt før i løpet av syv minutter?
Hvem kan dra inn et tilfeldig skolekorps som heller aldri har hørt melodien
til å akkompgnere det hele? Det kan professor Jon-Roar Bjørkvold
og det kan gutta i BrazzBrothers. Det handler om å sprenge grenser.
... Et seminar kalt "Barn, Bjørkvold og Brazz Brothers" lover
mye. Men det er alltid vanskelig å forutsi nøyaktig hva disse energibuntene
kan finne på. Og hvilken retning seminaret skulle ta på Oslo Plaza
under Musikk og Samfunn ’95 var det iallfall ingen som visste på
forhånd — ikke engang foreleserne.
Fundamentalt og genialt
Det er viktig å forstå at unger lærer analogt. Gjennom å
identifisere seg med forbilder, slik vi lærer vårt språk gjennom
mamma og pappa. Og slik må også musikk læres. For det er du
som er instrumentet, formidleren... Du vil selv alltid være musikkens
identitet.
Det er nesten irriterende enkelt alt det Jon-Roar Bjørkvold sier. Det
er så fundamentalt, men samtidig genialt. Og det skremmer oss at ikke
vi har kommet på det selv... Grensene mellom scene og sal er brutt, slik
grensene i oss selv er det.
Her overtar Dagbladets Terje Mosnes med sin Kulturspalte, han var også
til stede på Oslo Plaza:
Dagbladet, 22.4.1995
OBS: Verdiskaping pågår
... "Verdiskapningen starter ikke på børsen!"
Sluttsetningen faller som et hammerslag fra en agerende Jon-Roar Bjørkvold.
... Så kom Brazz Bros og barna fra Asker. Og spilte bakoversveis på
både Bjørkvold, Korizinsky og hele seminaret. Som om ikke det var
nok, innøvde de på stedet et ad hoc-arrangement av en russisk sang,
samt "Bæ, bæ, lille lam", og det svingte som et helvete
av Asker-barna, som alle hadde vokst om lag tre kvart meter siden morgenen.
Jo, det ble skapt noen verdier der og da, og de som vil vite mer om hvs musiske
verdier handler om, bør se på NRK TV i morgen tidlig klokka 10.20.
[Da sendte NRK, Fjernsynet, reprise på filmen Når øyeblikket
synger — Om det musiske i mennesker med Afrika som speil, se annet sted
på denne hjemmesiden].
Denne var virkelig et gyllen dag.
— "Bakkerekord? hvisket jeg til Egil Bop", det var over, stemmen
var borte og jeg var svimmel.
Ä "Bakken i bånn, för tusan!" flirte Egil, han gav trommesettet
en ekstra omgang juling.
Jeg har selv skrevet om denne dagen i Skilpaddens Sang, under tittelen "Musisk
verdiskaping".
Stockholm, europeisk kulturby 1998
I 1998 hadde Stockholm status som europeisk kulturby og inviterte i mars til
en stor, internasjonal konferanse under tittelen "Children’s creativity
builds our future": Med på konferansen var en rekke toppfolk på
feltet, som Paul Willis fra England, Thomas Ziehe fra Tykland, Roger Hart fra
USA, Vea Vecchi fra Italias Reggio Emilia, Guillermo Orozo fra Mexico, Bodil
Jensen fra Bifrost-skolen i Danmark. Med andre ord, de svenske arrangørenes
satsing var på høyde med konferansebs tema.
"Jag sjunger, därför finns jag"
Jon-Roar Björkvold föreläser om den musiska människans möjligheter
När den norske musikprofessorn Jon-Roar Bjørkvold föreläser
om den musiska människan, då svänger det. Han inleder sitt anförande
med att låta gospelsången "Lean on me" fylla åhörarsalen
i konferensbyggnaden Norra Latin i Stockholm.
Han har fått äran att inleda ett av arrangemangen under kulturhuvudstadsåret,
nämligen en konferens om att det är barns kreativitet som bygger framtiden.
Gospeltonenrna smeker salen och det fnittras här och där när
den ganska långhåriga och dertill rufsige blonde medelålders
mannen dansar på scenen til musiken.
Tonerna ebbar ut og professorn fångar snart publiken på ett annat
sätt. Dagen til ära har han gjort en engelsk översättning
av en berättelse från sin nya bok med titteln "En sköldpaddas
sång", som han läser för publiken, som kommer från
många ulike länder.
Det blir knäpptyst. Han låter publiken följa med till en helt
vanlig norsk högstadieskola... Björkvold berättar om Ronny, skolans
svarta får, som står vid sidan om. Tittar och lyssnar på de
som sjunger. Van att aldri passa in, alltid falla utanför ramarna.
Så händer undret. Ronny går fram til mikrofonen och börjar
sjunga. Gospelsångens text blir kött och blod. Ronny fyller salen
med sin röst. kören faller inn.
Han blir någon, han blir sedd, han lyser.
(Ulrika Ramstrand)
Agderposten, 15. juni 1995
... og politikerne sang "Fola fola Blakken"
Professor Jon-Roar Bjørkvold, han med teorien om "det musiske menneske",
trollbant i går fylkestingets medlemmer i to timer
Som en overtyre til behandlingen av fylkets kulturplan hadde fylkesutvalget
valgt et foredrag, eller skal vi si forestilling, av den kjente musikkprofessor
Jon-Roar Bjørkvold. I løpet av to timer fikk han overbevist fylkestingsmedlemmene
om at det ikke er det eksakte, der svaret er gitt på forhånd, som
gir livet innhold.
... Det var neppe noen av fylkespolitikerne som sovnet under denne gnistrende
oppvisningen. Det er neppe tilfeldig at denne fargerike professoren nå
er blitt ettertraktet som foredragsholder langt ut over Norges grenser.
(Tom Svennevik)
KULTIVERAT – en kulturtidsskrift, nr. 1. 1998
EN ANNORLUNDA PEDAGOGIK
Jon-Roar Björkvolds föreläsning — en medryckande upplevelse
... Hur kan vi vara "nära livet" och finna livskvalitet i ett
samhälle som inte gör annat än intresserar sig för kvantitet?
Det är en av de centrala frågeställningarne i Jon-Roar Björkvolds
föreläsning som vår klass tog del i den 26. januari i år.
Han inledde med att sjunga "När trollmor har lagt sina elva små
troll" och vi uppmanades alla att sjunga med. Vi fikk lyssna till en inspelning
där en mamma sjöng samma visa för sitt barn och vi lade märke
till att varje gång mamman sjöng (i aj,aj, aj,aj,, buff), så
skrattede barnet.
...
Den som får chansen att vara med på en föreläsning av
Jon-Roar Björkvold bör ta den. Det finns inte en möjlighet att
man går därifrån opåverkad. Hans utrolige utstråling
och erfarenhet talar ett mycket klart språk och hans förmåga
att engagera sina åhörare är häpnadsväckande.
Vi gick ut från aulan med många tänkvärda påpekanden
i bakhuvudet. Sammanfattningsvis kan sägas att, tar vi vara på "buffet"
i tillvaron, blir vi alla individer med hög mänsklig kompetens.
(Marianne, Pia & Cathrine)
Fremover, 17.10.1998
Trollbandt salen
Jon-Roar Bjørkvold trollbandt sitt publikum på Høgskolen
i Narvik i går... Han gjorde det mer til en teaterforestilling enn til
en forelesning
... Temaet er universelt, men det er få som klarer å formidle budskapet
slik Bjørkvold gjør. Han bruker hele kroppen, varierer stemmen,
synger, gestikulerer, bruker alt han har.
Traff salen
... Pedagoger, helsefolk og musikere var i flertall i salen. Dessverre, kan
en si, for dette var en forestilling som alle kunne ha godt av å høre.
Her skulle dere vært, både politikere, områdeledere og ordføreren
i Narvik som nå sliter med vanskelige kommunebudsjett! Eller toppledere
og personalsjefer i private og det offentlige næringsliv. Det Bjørkvold
gav oss var nemlig en nyttig vitamininnsprøytning av de svært sjeldne.
Dessverre var Bjørkvold forhindret fra å delta under hele konferansen
"Det gode liv i nord". Han burde nemlig ha startet den, heller enn
å avslutte den.
Snakk om en inspirasjon til det gode liv!
(Trude Aalmen)
Agderposten, 13.2.2001
Trollbandt publikum
Arendal: Ordet "trollbinde" har fått en ny mening etter å
ha hørt professor Jon-Roar Bjørkvolds foredrag under Griegfestivalen
i går. Han holdt den store forsamlingen i sin hule hånd i tre timer.
Kultur er ikke avkobling, men tilkobling, sa Jon-Roar Bjørkvold. Tema
for foredraget var: "Den menneskelige ressurs— et musisk perspektiv".
I bankettsalen på Scanduc hotel satt 380 mennesker som ble revet med.
Professor Jon-Roar Bjørkvolds foredrag i går ble et høydepunkt
under årets Griegfestival.
(Karl Johan Emanuelsen)
Tønsberg Blad, 15.8.2001
Fant tonen på Bakkenteigen
Borre: Jon-Roar Bjørkvold er professor i musikkvitenskap ved Universitetetet
i Oslo. Han er også en meget ettertraktet foredragsholder. Med kommunikasjon
som spesialfelt.
Tirsdag holdt han et langt, underholdende og meget informativt foredrag for
de kommunalt ansatte i Borre kommune.
... Rundt 500 fylte storsalen på Bakkenteigen til absolutt siste stol.
For dette var tydligvis noe som veldig mange kunne tenke seg å få
med seg,
Fant tonen
... Var det noe professor i musikkvitenskap, Jon-Roar Bjørkvold, virkelig
øyeblikkelig fant på Bakkenteigen, så var det tonen. Med
publikum. Med en åpen, direkte, uformell og lettere uhøytidlig
væremåte, satt kommunikasjonen mellom sal og scene allerede fra
første stund.
(Erik Munsterhjelm)
|
|
|
til
toppen
|
|
